Malteaser.se

Från Malta

Citron, opera & busstoppöl

E sover gott i förkylningens efterdyningar, utmattad efter händelserika dagar med mormor och morfar. Tjugo över åtta på morgonen ringer det på dörren. E sätter sig käpprätt upp i sängen och säger: öppna dörren mamma. Det är gasgubben som kommer för att byta ut vår gastub. Han är snäll och bullrig och vill ta yrvaken trollunge med hem till sig. Han visar hur man byter tub, insisterar på att pappa ska göra det själv medan han tittar på, kontrollerar att spisen går att tända och informerar om möjligheten att stänga av gasen på natten för extra trygghet.

Vi tar en taxi till ett varmt och soligt Mdina vid tiotiden. Vyer av kaktus, kaktusfikon, torra fält i jordiga toner, fyrkantiga hus i gulbleka nyanser, hibiskus, oleander, bougainvillea och buskar med blekt blå blyblomma. Landar samtidigt som några stora turisthorder så vi viker snabbt av från huvudgatan och smiter in i folktomma gränder som leder oss till Bacchus. Det ser knappt öppet ut. Inne i den mörka, kalla källarrestaurangen sitter en servitris och viker servetter. Hon viftar fram oss och pekar på trappan som leder upp till deras Secret Garden. Där sätter vi oss bland omogna bananer, citroner och blyga solstrålar och tar en drickapaus. Servitören sjunger och spelar opera och älskar det faktum att E sjunger med till hans klassiska val av musik. Han vill bo i Sverige. Han gillar inte Kinnie. Han ger E en grön citron som hon håller hårt och betydelsefullt i och ska ta med sig hem.

Sedan blir det moln och lite regn. Bara obesvärande sommardroppar. Gatorna avfolkas och det lugna, tysta Mdina visar sig. Vi tittar på sjalar, väskor, koftor och keramik och hamnar så på souvenirshoppen med café längst in för en kaffe. När jag står i kassan drar E ivrigt i mormor och morfar. Hon minns sedan sist att en bit bort på gatan utanför bakdörren står en pytte-pytte-riddare i hennes egen storlek. Hon dansar med riddaren, äter sedan glass och dansar lite till innan vi skådar fjärilar som förtrollande fladdrar kring Verbenan utanför The Main Gate i väntan på hemfärd under den nu ganska mörka himlen.

På kvällen går F och jag ut en sväng själva, ner till våra gamla hoods i Gzira. Vi hamnar på Bus Stop Kiosk som syns på avstånd som en lysrörsoas i en mörk asfaltdjungel. Himlen är kolsvart vid sju. Vi sätter oss på röda plaststolar vid ett smått luktande vatten i en småbåtshamn, utanför det plasttak som täcker större delen av serveringen. På andra sidan vattnet ligger serveringen Paparazzi & en Horror Show. Kvar på bordet minnen av forna gäster: en cigarrstump i ett askfat och ett tomt litet kaffeglas. Jag tar på en sjal för första gången denna höst. Endast 24 grader under stjärnorna. På andra sidan kiosken en trafikerad väg. Som granne en bensinmack och en offentlig toalett. Det känns så oss. Långt från flärdfullhet känner vi oss trygga. Någon beställer en liten apelsinjuice, någon en Kinnie Light, någon en te med åtta sockerbitar och någon två Skol-öl. Maltesgubbar verkar gilla Skol. Någon löser korsord, andra spelar tärning. Det pratas högt och det röks och det kollas teve. På skylten längs taket står med stora bokstäver: Grab happiness. Vi dricker varsin Bavaria. Bordet lutar 30 grader. Just där och då känns allt perfekt. ♥️