Malteaser.se

Från Malta

En ljuvlig dag i Pembroke


Om man tar bussen till Pembroke, hoppar av vid parkeringen Park & Ride, passerar lekplatsen vid Luxol Restaurant och går mot de limpformade plåtskjulen kommer man till Triq Alamein. Vid plåtskjulen finns några jordlotter där man idag höll på att förbereda som för odling. Den brännande värmen har släppt och den livgivande tiden är här. Det är nu grönskan på Malta tar sin början. Fjärilar mumsade i lila bougainvillea på andra sidan vägen, så upptagna av sin sak att E nästan kunde röra dom. Om man där svänger vänster kommer man till Australia Hall där man svänger höger för att komma till lekplatsen Pembroke Swings. Denna lilla lekplats var alldeles ljuvlig idag. E som är inne i en lång period av folkskygghet jublade i ödsligheten som rådde. Klättrade upp i den höga rutschbanan gång på gång, helt orädd. Plockade kottar och knaprade kex under en vissen palm i sammetslen luft och fågelkvitter. Vidare ner mot havet till den anlagda gångväg som löper genom öppna fält, parallellt med öppet hav i Pembroke. Sällan man ser så mycket orörd mark på Malta. Min skånska själ jublar. Luften i Pembroke. Lugnet i Pembroke. Kanske flyttar vi hit när vårt nuvarande kontrakt går ut. Familjer sitter vid campingbord och umgås kring maten de dukat upp bredvid bilen. Lökväxter som spirar. Vissnade tistlar. Dammig indiankrasse. Solen som värmer och gör de många värmande västarna och höststövlarna överflödiga. Luft som är fyllig och frisk som daggvåt gryningsmossa på solsemester.

Vi går i riktning hemåt. Vid Radisson och Corinthia går vi ner bredvid fotbollsplanen och når nästa lekplats, vid Pembroke Gardens. En trappa upp finns ett sällsynt litet område med porlande (konstgjorda) vattenfall och riktigt gräs. Vi går vidare mot St George’s Bay i St Julians. Ett stopp på Andrew’s Bar. En känsla av september i norra Europa. Som om jag just flyttat till Paris för att studera något drömlikt och nu sitter med förstorat hjärta på en uteservering med en kaffe framåt sen eftermiddag och kollar schemat och huttrar lite i solen som snart försvinner. Istället sitter jag med lilla familjen i november på Malta med samma känsla i bröstet. Längst in en herre med grå mustasch som dricker ur en stor mugg och läser Times of Malta. Till vänster om oss ett sällskap på fyra som röker och lyssnar på fågelljud i sina mobiler. Till höger ett större sällskap och två katter som äter kyckling. Den ena katten är stor, svart och lurvig. Den kallar E för mamma-katt. Vi lämnar serveringen. En person simmar. En lång man scannar stranden med en metalldetektor. En medelålders yogaman letar de sista solstrålarna i en sandgrop längst ner vid havsbrynet. Bilar med hög musik passerar. En byggnad med doft av stärkelse, som när mamma stärkte våra balettkjolar medan kall vårluft sipprade in och blandade sig med ångan från strykjärnet och vår pirriga förväntan. Vid halvfem tar vi bussen sista biten. Det är trafikstockning. När solen går ner klockan fem är det 22 grader. Fars Dag idag. Vi började dagen med pannkakor och hjärta-toast och avslutar med Polarexpressen. Trots allt bara en månad till Lucia. Imorgon största supermånen på 68 år. Liten blir två och ett halvt. Livet är här och nu.

 

Vill du veta mer om Australia Hall kan du läsa tidigare inlägg här.

 

image

 

image