Malteaser.se

Från Malta

Ljuva semester

Så närmade sig avfärd från Malta. De tre sista dagarna hann vi med ett sista besök hos sagotant Miss Dodo, några lekplatsbesök och mysig middag hos kompis A. Sista kvällen blev E febrig och snorig och natten var tuff. Sista morgonen panikskickade vi ett stort postpaket till Sverige och lade till en fjärde incheckad resväska på flyget. Trots att vi skänkt, slängt och sålt allt vi kunde avyttra. Men allt kändes bra när vi väl var på flygplatsen och hade lämnat in väskorna. Resan gick bra. Semester väntade och Malta kändes snabbt avlägset. Och Italien, Italien, Italien – Dig tröttnar jag aldrig på.

Visst var vi småkrassliga, förkylda, allergiska. Men vi var lediga tillsammans vid Europas vackraste strand. Hyrde ett hus som snabbt kändes som vårt eget. Kristallklart hav. Näst intill öde strand. Nästintill öde by för övrigt. Men det fanns en liten kaffebar med ständigt ljummen Pasticciotto con Crema. Det fanns en liten mataffär med ständigt nybakt Focaccia con Pompodorini, påsar med Taralli, burkar med inlagd kronärtskocka, flaskor med Negro Amaro & en liten delikatessdisk med Parmigiano & Grana. Det fanns fiskaffär med musslor. Det fanns mygg och solitude och frukost utomhus. Det fanns badkläder på tork i solen och kyliga nätter och små utflykter i drömlika olivlundar och nationalparker. I gamla, gamla städer gick vi i kringelkrokgränder med havsluft i näsan och solsalt på huden och lät oss bara vara och lapa energi i tresamhet.

Känslan att landa i Bari. Bara luften under promenaden från flygplats till hyrbil. Grönskan. Blommorna. Renheten. Lugnet. Kontrasten mot Malta. Första natten sov vi i en Trulli i smurfstaden Alberobello. Sista natten sov vi helt själva i en rosa slottsliknande Masseria i närheten av Polignano a Mare. Strosande under stilla regn i parken bland apelsin, persimon, lavendel, oliv, fikon, valnöt & kapris. Som om Törnrosa vaknat upp i landet Tusen & en natt (om nu ett sådant fanns).

Vi avslutade med några dagar i Torino där vi också fick ett underbart boende med fet stenbalkong vid storstadsgata och bland annat besökte Emelie Högqvists grav bland virvlande höstlöv och hittade en söt liiiiten tant med tjooooocka glasögon som serverade syditalienska specialiteter (Madame Concetta).

Det kändes helt okej att sätta punkt för vårt äventyr på Malta. Mindre okej att lämna Italien och semestern där. Det där med att stänga dörrar för att öppna nya är ju inte riktigt vår grej. Att välja en väg när det finns flera inte heller. Vi vill helst ha allt på vid gavel hela tiden och gå lite här och lite där. Well, well. Nu väntar nya drömmar, ständigt nya drömmar,  att mötas i.