Malteaser.se

Från Malta

Magiska maj

Luften är som en sådan dag hemma när sommaren avtar och hösten gör sig  påmind. När alla möjligheters frihet och soligheter ebbar ut och ersätts av rutiner och måsten men också av höstlöv och tekoppar och andra mysigheter. En njutning som kräver sin acklimatisering. En ödesmättad känsla svävar i luften. Något som inte går att ta på . Men som ger en känsla att något är slut. Hemma kommer detta vid skolstart. Nu är det början av maj. Så bor känslan i mig eller runt mig? Det ändras nog imorgon igen.

Klockan är redan tio och värmen tickar på med varje minut som går. Men än är jag sval i min blöta hästsvans och långärmade tröja. Passerar hemmakvarterets hörna vid Good Hope Garage. Bort från havet mot biblioteket vars katter är försvunna. Svänger vänster strax innan Marios Butcher där två orubbliga stolar med gubbar alltid står på ena eller andra sidan gatan. På väg ut mot Dingli Street passerar jag loppisen där jag stannar och köper en Madonnatavla med guldram för två euro och en silkig sidenklänning, i fyrtiotalsstil som framhäver mig men som jag troligen aldrig kommer att bära, för en. Jag plockar upp fynden på vägen tillbaka. Sedan upp mot den röda telefonkiosken i rondellen Three Trees med lilla mataffären som känns som tagen ur en film med sitt organiserade pittoreska kaos till varudjungel. Sedan mot Nunnornas Hus och gatan där fiskbilen står ibland. Efter kyrkan till vänster mot Scotts. Hundar som går med sina ägare. Bilar som lurar runt. Känns lugnt som bomull idag. Kommer hem med en halvliter yoghurt i väskan pga de tunna locken. Det känns så Malta. I alla fall vårt liv på Malta. Så jag lyfter inte ens på ögonbrynen. Imorgon får vi tredje besöket på tre veckor. När rutinen bryts öppnas syregrindarna och det blir lättare att leva. Sovit som en myra och är förkyld som få men ändå nykär i livet. Letar födelsedagspresenter till vår liten som snart blir två. En ynnest. Hämtar på dagis och på vägen hem vill E stanna och lägga mynt till den äldre gentleman som på en bänk sitter iklädd kristrecksrandig kostym och dragspel i alla väder. Gatumusikanter ser man sällan på Malta. Tror det är förbjudet. Det snurrar och jag känner mig konstig. Det är tungt att andas. E får tokspel på gatan och vill varken gå, bäras eller åka vagn.  Försöker vänta och vila in henne. Lugnet luckras upp, pulsen trummar iväg, min magiska bubbla spricker. Jag går in i verklighetsvardagens överlevnadsfokus som bara handlar om att ta sig hem utan att bryta ihop. Försöker hålla fast vid känslan jag hade på förmiddagen. Påminna mig att den kommer tillbaka. Promise.